Du måste släppa de dagar som flytt
de kommer aldrig åter till dig
Du kanske måste göra dig av med något gammalt
för att få plats att skapa dig något nytt
Augusti, september, med klar, hög luft är nog de vackraste månaderna på året...eller så säger jag så även om april och maj. Hur som helst är hösten för mig livets januari. Det är inte vid nyårsafton löften ges och saker påbörjas, det är efter semestern man förhoppningsvis haft, de lata dagarna man hunnit tänka och sett saker ur nya perspektiv. Hösten, det är då det börjar på riktigt. Då det är dags att prova ideèrna och se hur de fungerar i verkligheten. Då man tar tag i saker. Eller avslutar saker. Börjar och provar nya saker. En spännande tid, både för stora och små. Barnen längtar efter en ny termin på dagis, en ny klass i skolan. Pirr i magen både på förräldrar och barn. Vardagen, efter allt spontant sommarnöje, känns fräscht som en krispig sallad sköljd i riktigt gott vatten. Nyttigt och sunt alltså. Och efterlängtat. Ännu är en stund kvar innan lapparna oundvikligen dyker upp på dagis; nu härjar magsjuka, eller vattkoppor eller streptokocker eller gud vet allt. Ännu ligger virusen tysta och ruvar, bidar sin tid, ännu kan vi verkligen njuta den krispiga salladen, och kanske vi även behöver den efter sommarens grillpartyn, innan det är dags för sista sekunden räddaren i nöden middagar när halva familjen feberyrar, och innan julfrossan.
Nej, tacka vet jag hösten. Piggt och fräscht. T.om myggorna ger sig så man kan gå i skogen eller försöka sig på en joggingrunda. Gymmet drar igång ett ordinarie schema. Skola och dagis börjar, tål att upprepas. Och så småningom bryr man sig inte ens om ifall det regnar, blir inte lika förbannad på vädret som man blir vid dåligt väder på sommaren, för vadå..det är ju höst..?
måndag 9 augusti 2010
tisdag 27 juli 2010
Med mörkret kommer smärtan
som strålar ut så uppenbart
Med mörkret kommer smärtan
som ovisshet av okunskap
Ttglade känslor, fasthållna inombords
bryts loss, som ett fartyg på stormigt hav,
likt grenen om bryts
av vindens pilar,
och blomsterknoppen som böjer sig
för högre makter
Så står vi ändå där
mitt i en orkan
och tror oss vara starka
För blunda kan vi.
Men vad händer
när vi sluter våra ögon?
som strålar ut så uppenbart
Med mörkret kommer smärtan
som ovisshet av okunskap
Ttglade känslor, fasthållna inombords
bryts loss, som ett fartyg på stormigt hav,
likt grenen om bryts
av vindens pilar,
och blomsterknoppen som böjer sig
för högre makter
Så står vi ändå där
mitt i en orkan
och tror oss vara starka
För blunda kan vi.
Men vad händer
när vi sluter våra ögon?
fredag 16 juli 2010
Bara det godaste goda
mjukaste mjukt
vänast av det väna
och rent som klart,
kallt rinnande bäckvatten
sprungen som magi
ur en uråldrig klippskreva
av det berg som en gång fanns
Önskar jag dig.
Drömmar och tankar
förhoppningar och sprakande gnista
som faller från elden bort
men lever helt av egen kraft,
så liten och skör
så mäktig och förtärande.
Som grusas och trampas ned,
ett stoft man tror sig dör
men som reser sig och växer igen
upp ur ogynnsam mark
i sin egen samlade livskraft.
Önskar jag dig.
mjukaste mjukt
vänast av det väna
och rent som klart,
kallt rinnande bäckvatten
sprungen som magi
ur en uråldrig klippskreva
av det berg som en gång fanns
Önskar jag dig.
Drömmar och tankar
förhoppningar och sprakande gnista
som faller från elden bort
men lever helt av egen kraft,
så liten och skör
så mäktig och förtärande.
Som grusas och trampas ned,
ett stoft man tror sig dör
men som reser sig och växer igen
upp ur ogynnsam mark
i sin egen samlade livskraft.
Önskar jag dig.
Dikt
Så stilla smekning mot min kind
känslor genom fem fingertoppar
som strömmar värme från din hud till min
som säger mer än jag nånsin trott
som betyder mer än nåt annat gjort
som stillar, släcker och värmer
utan att flamma och förtära
Bara den ljumma bris
nästan så lätt och liten
att den kan rymmas i ett skrin
i ett hemligt rum
förseglad
föralltid
känslor genom fem fingertoppar
som strömmar värme från din hud till min
som säger mer än jag nånsin trott
som betyder mer än nåt annat gjort
som stillar, släcker och värmer
utan att flamma och förtära
Bara den ljumma bris
nästan så lätt och liten
att den kan rymmas i ett skrin
i ett hemligt rum
förseglad
föralltid
fredag 21 maj 2010
Fackförbund och Las-lagen
Jag tycker det är orimligt att fackförbund har så mycket att säga till om när det oftast i grund och botten handlar om en "huvud"ombudsmans personliga åsikter och värderingar, och orimligtvis är insatt i alla verksamheters frågor och begrepp.
Fackförbunden gjorde ett jättejobb för 70 år sedan, men nu lever vi på 2010 talet och kan inte "tycka synd om" varenda frisk myndig arbetstagare i landet utan måste i många fall se till verksamheters och företags bästa och kvalitetssäkra dem. Det gör inte att vi blir utan vare sig 8timmars arbetsdagar, normal lön eller semester, men det gör kanske i vissa fall att vi slipper ta hänsyn till lata arbetstagare kontra entusiastiska flitiga, och det kanske gör att de som inte sköter sitt jobb faktiskt kan få en varning med påföljd då det är berättigat.
Las är inte i många fall det bästa alternativet då det är tal om nedskärningar.
Fackförbunden gjorde ett jättejobb för 70 år sedan, men nu lever vi på 2010 talet och kan inte "tycka synd om" varenda frisk myndig arbetstagare i landet utan måste i många fall se till verksamheters och företags bästa och kvalitetssäkra dem. Det gör inte att vi blir utan vare sig 8timmars arbetsdagar, normal lön eller semester, men det gör kanske i vissa fall att vi slipper ta hänsyn till lata arbetstagare kontra entusiastiska flitiga, och det kanske gör att de som inte sköter sitt jobb faktiskt kan få en varning med påföljd då det är berättigat.
Las är inte i många fall det bästa alternativet då det är tal om nedskärningar.
måndag 10 maj 2010
Hur skatten ska prioriteras enligt mig.
Jag vill ha en stark välfärdskärna.
Sverige ska vara ett land att växa upp och kunna utvecklas i med rika möjligheter oavsett födeslstatus och familjebakgrund.
Jag vill att skatten ska ges och prioriteras till grunden för ett välfärdssamhälle, dels för att det är det mest solidariska och medmänsliga vi kan göra, men även för att jag tror det ger mest ekonomisk utdelning i framtiden och i tanke på statskassa.
Därför anser jag att barngrupper på dagis ska vara mindre, förskollärare fler, skolklasser mindre och resurser öka. För det skapar trygga barn med goda förutsättningar och tillgodose sig kunskap, barn som växer upp och kan ta över vår framtid.
Därför vill jag att vårdcentraler och primärvård ska ha ökade resurser. För om vi känner trygghet att få hjälp i tid tar vi den, och omkostnaderna som blir när patienter får vänta och besvären förvärras minskas.
Bägge dessa punkter tror jag också gör att vilsna och sjuka människor i behov av sjukersättning och akassa i framtiden minskar.
Det skapar förutsättningar för ett friskt, sunt och gott arbetsfört samhälle.
Vi måste fördela skatten för grundbehoven, för om vi kan tillgodose dem bra så minskar behovet av skattefinansierat yttersta stöd, sådant som egentligen bara ska behövas i extremfall och som faktiskt är väldigt dyrt, men som tex stora barngrupper kan leda till, dvs otrygghet, kriminalitet, utanförskap, socialbidrag osv.
Barnen är vår framtid och där kan vi inte skära ner, där ska vi satsa!
Sverige ska vara ett land att växa upp och kunna utvecklas i med rika möjligheter oavsett födeslstatus och familjebakgrund.
Jag vill att skatten ska ges och prioriteras till grunden för ett välfärdssamhälle, dels för att det är det mest solidariska och medmänsliga vi kan göra, men även för att jag tror det ger mest ekonomisk utdelning i framtiden och i tanke på statskassa.
Därför anser jag att barngrupper på dagis ska vara mindre, förskollärare fler, skolklasser mindre och resurser öka. För det skapar trygga barn med goda förutsättningar och tillgodose sig kunskap, barn som växer upp och kan ta över vår framtid.
Därför vill jag att vårdcentraler och primärvård ska ha ökade resurser. För om vi känner trygghet att få hjälp i tid tar vi den, och omkostnaderna som blir när patienter får vänta och besvären förvärras minskas.
Bägge dessa punkter tror jag också gör att vilsna och sjuka människor i behov av sjukersättning och akassa i framtiden minskar.
Det skapar förutsättningar för ett friskt, sunt och gott arbetsfört samhälle.
Vi måste fördela skatten för grundbehoven, för om vi kan tillgodose dem bra så minskar behovet av skattefinansierat yttersta stöd, sådant som egentligen bara ska behövas i extremfall och som faktiskt är väldigt dyrt, men som tex stora barngrupper kan leda till, dvs otrygghet, kriminalitet, utanförskap, socialbidrag osv.
Barnen är vår framtid och där kan vi inte skära ner, där ska vi satsa!
söndag 2 maj 2010
40 is the new 20?
Det kommer mer och mer.
Vuxna kvinnor som sticker ut hakan.
Ensamma mammor.
Ekonomiskt oberoende äldre tjejer.
Kvinnor som vet vad de vill.
Som har erfarenheter och ett självförtroende i vuxen ålder. Oavsett och oberoende mannen och förhållanden.
Och därmed blir vackra.
Och kräver som köpstarka konsumenter att se reklam som passar dem, att få köpa kläder som passar dem.
Som har lämnat emo åldern bakom sig.
Som har lämnat Britney Spears gulliga och ångestfyllda tonårskomplex, väx upp snabbt och SE-MIG syndrom.
Som vill bli sedda för de de är. Även om det kanske inbegriper lite botox o en och annan lyftning. Om de vill. För att DE vill, inte männen.
Positivt ja visst.
Skönt om ungdomskulten en gång för alla kunde begränsas.
Den var också positiv till en början. När människor för första gången fick en tonårstid över huvudtaget, och kunde få vara ett mellanting mellan barn och vuxen, den tiden som är så viktig för att finna sig själv. Men blir så ångestfylld och krävande när ingen vill växa ur tonåren. När alla vill vara en tonåring, eller 40 .åriga män vill ha en tonåring. När samhället enbart ska handla om tonåringar. Vad fick vi då? Jo, en kult av emo, av självskadebeteende, rakblad, ångest, psykofarmaka. Dags att lämna den åldern.
Och inse att vi alla ska gå igenom tonåren.
Och det betyder att det finns ett liv efter tonåren.
Kanske den viktigaste tiden i livet? Den när man mognar och blir vuxen.
Även kvinnan. Som idag kan bli vuxen i sig själv. Med eller utan familj.
Vuxna kvinnor som sticker ut hakan.
Ensamma mammor.
Ekonomiskt oberoende äldre tjejer.
Kvinnor som vet vad de vill.
Som har erfarenheter och ett självförtroende i vuxen ålder. Oavsett och oberoende mannen och förhållanden.
Och därmed blir vackra.
Och kräver som köpstarka konsumenter att se reklam som passar dem, att få köpa kläder som passar dem.
Som har lämnat emo åldern bakom sig.
Som har lämnat Britney Spears gulliga och ångestfyllda tonårskomplex, väx upp snabbt och SE-MIG syndrom.
Som vill bli sedda för de de är. Även om det kanske inbegriper lite botox o en och annan lyftning. Om de vill. För att DE vill, inte männen.
Positivt ja visst.
Skönt om ungdomskulten en gång för alla kunde begränsas.
Den var också positiv till en början. När människor för första gången fick en tonårstid över huvudtaget, och kunde få vara ett mellanting mellan barn och vuxen, den tiden som är så viktig för att finna sig själv. Men blir så ångestfylld och krävande när ingen vill växa ur tonåren. När alla vill vara en tonåring, eller 40 .åriga män vill ha en tonåring. När samhället enbart ska handla om tonåringar. Vad fick vi då? Jo, en kult av emo, av självskadebeteende, rakblad, ångest, psykofarmaka. Dags att lämna den åldern.
Och inse att vi alla ska gå igenom tonåren.
Och det betyder att det finns ett liv efter tonåren.
Kanske den viktigaste tiden i livet? Den när man mognar och blir vuxen.
Även kvinnan. Som idag kan bli vuxen i sig själv. Med eller utan familj.
fredag 30 april 2010
Förändringar är inte bara negativt!
Kom att tänka på hur mycket jag egentligen har att tacka ovälkomna förändringar runtomkring mig som jag inte kan påverka men som gjort att jag varit tvungen att ändra riktning i tillvaron, tänka om, tänka nytt. Och därmed alltså utvecklats som människa. I de allra flesta avseenden gjort mig starkare och faktiskt säkrare på vad jag tycker, och säkrare i mig själv. För vissa saker kan vi inte förändra och påverka, men däremot kan vi förändra oss själva, och det behöver inte betyda att vi trycker ner oss, snarare växer vi. Så jag kom att tänka på att jag numera är tacksam för det som ovälkommet har förändrats i mitt liv mot min vilja, för det har gett mig nya ideer och inriktningar i min tillvaro som varit väldigt positiva för mig och gynnar min utveckling. Ioch för sig tack vare att jag inte i det läget det ovälkomna drabbat mig satt mig ner och tyckts synd om mig själv och blivit ett offer, och självklart tack vare att jag tagit med mig de värdefulla kunskaper en sådan förändring faktiskt ger, och omvandlat det till något jag kan ha nytta av. Det är ju en skillnad. Men det är förändringen, även om den var oväntad och ovälkommen, som satte stenen i rullning. Kanske finns det ibland en mening med sådana stenar, även om de kan vara tragiska, sorgliga, förbannat jobbiga, som ger oss den skjutsen i rätt riktning i våra liv?
tisdag 27 april 2010
Angående landstinget och vården
Ett av mina barn fick besvär som krävde en provtagning förra veckan. Flink och medveten som jag är så ringde jag på onsdagen och meddelade att detta behövdes, men att vi tyvärr inte av personliga/privata skäl kunde komma ner och lämna detta enkla prov, som ger svar på nån minut, förrän på fredagen. En dag som i de flesta vårdcentralers och labs ögon är en mycket lugn dag, och det borde ju vara till glädje för dem att två dagar innan känna till en arbetsuppgift, istället för att ha oss hängandes där i väntrummet. Men först blev jag nekad. Skulle komma ner samma dag jag ringde. De kunde inte lägga in en sådan enkel beställning två dagar i förväg. Men jag stod på mig. Och fick bekräftat att så skulle ske. Så på fredagen åker jag ner med barnet för att lämna provet på lab och gå därifrån. Trodde jag. Men de hade trots allt inte lyckats lägga in en beställning trots löfte om detta. Så först satt vi i kö i labväntrummet. Därefter satt vi i kö på dagjouren för att träffa en sköterska och få lägga in om en ny beställning. Sedan satt vi i kö i ett nytt väntrum för att få träffa doktor. Det sista var ju bra, och noggrannt gjort, men i övrigt är det förvånansvärt och beklagligt att inte en enkel provtagning kan gå så smidigt tillväga som det borde kunna bli gjort!
Ett annat exempel på den tröga vården är när jag sökte för akuta besvär i december. De ville ta emot mig på sjukhuset men kunde inte för det krävdes remiss. Och familjeläkaren måste ha ett speciellt rum för att ta emot mig. Så det var 3 veckors väntetid innan jag fick träffa henne i det rummet, för att hon sen ändå såklart inte kunde göra nåt annat än att skriva en remiss till sjukhuset, som faktiskt gav mig en strax efter 3månadersgränsen för vårdgarantin. Det inbokade besöket hade jag således nu i måndags. kom dit i god tid. Fick vänta 20 minuter efter utsatt tid trots att det var bokad tid på en mycket lugn mottagning. Fanns bara en patient före mig som dessutom skulle till en annan doktor. Och ingen ursäkt för väntan. Sedan var dock läkaren mycket bra och gjorde ett utmärkt jobb, men hanteringen av vårdärenden tills man äntligen får träffa en levande människa är under all kritik.
Så nog är det bra med privata aktörer på vårdmarknader för att skapa lite konkurrens. Även fast jag anser att det statliga skyddet och vården ska finnas. Alla ska ha rätt till hjälp, även om man inte hunnit spara ihop 100 000 till en operation. Men å andra sidan - jag betalar jävligt mycket i skatt varje månad på mina två jobb, och anser att mina, och alla andras, skattepengar borde kunna ge en bättre, snabbare vårdhantering än vad som finns idag. Vi vet att folk pga väntetider har t.o.m avlidit pga att de inte fått sin diagnos och rätt behandling i tid. Så det är av yttersta vikt att sjukvården i ett samhälle fungerar. Därmed såklart inte sagt att de som jobbar där inte gör sitt jobb, för det gör nog de allra flesta, men om de går på knäna gör det också resultat. Ett negativt sådant.
Vi ser det inom skolan och barnomsorgen också. Nedskärningarna. Pedagoger som går på knäna. Extra resurser som måste läggas på stökiga barn. Barn, och de blir tydligen fler och fler, som måste utredas för sin stökighet. Fast det antagligen i flera fall beror på för stora barn/skolgrupper på för liten yta med för liten tid till varje elev. resurserna för att några barn bråkar kostar också pengar. Och kanske gör att de tysta barnen, de som lider inombords men inte utagerar, kanske förblir dolda. Men ofast visar sig detta få konsekvenser senare i livet, och ofta ger det i förlängningen en ökad ekonomisk kostand för samhället också, i bland annat forma av sjukvård, i vissa fall av kriminalitet och socialbidrag.
Så att satsa skattepngarna på rätt sätt i grunden ger utdelning på längre sikt, och vi får ett friskare, mer välmående samhälle. Och om vi känner att vi blir sedda, att vi i våra yrken har nog med tid att se en annan människa då skapar det en positiv cirkel som gör ett bättre land, en bättre värld. Ge och du ska få tillbaka.
Ett annat exempel på den tröga vården är när jag sökte för akuta besvär i december. De ville ta emot mig på sjukhuset men kunde inte för det krävdes remiss. Och familjeläkaren måste ha ett speciellt rum för att ta emot mig. Så det var 3 veckors väntetid innan jag fick träffa henne i det rummet, för att hon sen ändå såklart inte kunde göra nåt annat än att skriva en remiss till sjukhuset, som faktiskt gav mig en strax efter 3månadersgränsen för vårdgarantin. Det inbokade besöket hade jag således nu i måndags. kom dit i god tid. Fick vänta 20 minuter efter utsatt tid trots att det var bokad tid på en mycket lugn mottagning. Fanns bara en patient före mig som dessutom skulle till en annan doktor. Och ingen ursäkt för väntan. Sedan var dock läkaren mycket bra och gjorde ett utmärkt jobb, men hanteringen av vårdärenden tills man äntligen får träffa en levande människa är under all kritik.
Så nog är det bra med privata aktörer på vårdmarknader för att skapa lite konkurrens. Även fast jag anser att det statliga skyddet och vården ska finnas. Alla ska ha rätt till hjälp, även om man inte hunnit spara ihop 100 000 till en operation. Men å andra sidan - jag betalar jävligt mycket i skatt varje månad på mina två jobb, och anser att mina, och alla andras, skattepengar borde kunna ge en bättre, snabbare vårdhantering än vad som finns idag. Vi vet att folk pga väntetider har t.o.m avlidit pga att de inte fått sin diagnos och rätt behandling i tid. Så det är av yttersta vikt att sjukvården i ett samhälle fungerar. Därmed såklart inte sagt att de som jobbar där inte gör sitt jobb, för det gör nog de allra flesta, men om de går på knäna gör det också resultat. Ett negativt sådant.
Vi ser det inom skolan och barnomsorgen också. Nedskärningarna. Pedagoger som går på knäna. Extra resurser som måste läggas på stökiga barn. Barn, och de blir tydligen fler och fler, som måste utredas för sin stökighet. Fast det antagligen i flera fall beror på för stora barn/skolgrupper på för liten yta med för liten tid till varje elev. resurserna för att några barn bråkar kostar också pengar. Och kanske gör att de tysta barnen, de som lider inombords men inte utagerar, kanske förblir dolda. Men ofast visar sig detta få konsekvenser senare i livet, och ofta ger det i förlängningen en ökad ekonomisk kostand för samhället också, i bland annat forma av sjukvård, i vissa fall av kriminalitet och socialbidrag.
Så att satsa skattepngarna på rätt sätt i grunden ger utdelning på längre sikt, och vi får ett friskare, mer välmående samhälle. Och om vi känner att vi blir sedda, att vi i våra yrken har nog med tid att se en annan människa då skapar det en positiv cirkel som gör ett bättre land, en bättre värld. Ge och du ska få tillbaka.
tisdag 6 april 2010
Nya kläder är alltid roligt, i synnerhet den här tiden på året. Under kommer två inlägg med bilder på två plagg från lindex som jag tycker bör uppmärksammas.
Den ena är haremsbyxan, ett svårburet plagg men som ser ack så skönt ut i denim! Det sägs att om man verkligen väljer rätt storlek så ger den slankare lår också;-)
Den andra en fin klänning/tunika i härliga färger som inte är alldeles för somriga utan underbara den här tiden på året:-) Långklänning eller kort kjol är visst det som gäller denna säsong, och den här hamnar väl lite mittemellan, men då slipper man också känna sig för bar eller att man går omkring med ett nattlinne!
Den här tiden på året är det också skönt att rensa ut lite ur garderoberna, ge bort till vänner eller insamlingar sådant som man själv inte använt på ett tag. Tumregeln är att har du inte använt kläderna på två år så lär du inte göra det på ytterligare två år, och varför ska de då hänga kvar i din garderob och ta plats, när någon annan kanske bättre kan använda det?
Rensa och släng/ge bort tänket passar även denna tid på året in på överfulla tvättstugor, förråd och vindar. När du ändå passar på att stuva in vintersäsongens plagg o grejer, skidor, skridskor och ska fram med cyklar, inlines och vårjackor, se lite snabbt igenom vad du har och vad du verkligen behöver. Vi är på ett eller annat sätt samlardjur, men att samla på allt och aldrig släppa ifrån sig kan bli en stress och grejerna kännas som en börda. Jag har ett par resväskor på vinden som är min börda. Där ligger 30(!!) år gamla kläder. Tror alldeles säkert jag känner mig lite lättare om själen om jag gör något åt den bördan, fast jag har inte riktigt kommit dit än. Jag vet också att jag har alldeles underbara mocca-koppar ståendes på vinden som jag fick av en tant när jag var liten flicka. Vad gör de på vinden? Kanske gör de sig bättre i vitrinskåpet? De kanske t.o.m kan bli använda någon gång.
Det ska bli ett mantra. Det jag har ska vara föremål som kan användas. Kan det inte det av mig kanske någon annan vill och kan. Och går inte heller det kanske de ändå inte ska stå här och bli en börda för mig?
Den ena är haremsbyxan, ett svårburet plagg men som ser ack så skönt ut i denim! Det sägs att om man verkligen väljer rätt storlek så ger den slankare lår också;-)
Den andra en fin klänning/tunika i härliga färger som inte är alldeles för somriga utan underbara den här tiden på året:-) Långklänning eller kort kjol är visst det som gäller denna säsong, och den här hamnar väl lite mittemellan, men då slipper man också känna sig för bar eller att man går omkring med ett nattlinne!
Den här tiden på året är det också skönt att rensa ut lite ur garderoberna, ge bort till vänner eller insamlingar sådant som man själv inte använt på ett tag. Tumregeln är att har du inte använt kläderna på två år så lär du inte göra det på ytterligare två år, och varför ska de då hänga kvar i din garderob och ta plats, när någon annan kanske bättre kan använda det?
Rensa och släng/ge bort tänket passar även denna tid på året in på överfulla tvättstugor, förråd och vindar. När du ändå passar på att stuva in vintersäsongens plagg o grejer, skidor, skridskor och ska fram med cyklar, inlines och vårjackor, se lite snabbt igenom vad du har och vad du verkligen behöver. Vi är på ett eller annat sätt samlardjur, men att samla på allt och aldrig släppa ifrån sig kan bli en stress och grejerna kännas som en börda. Jag har ett par resväskor på vinden som är min börda. Där ligger 30(!!) år gamla kläder. Tror alldeles säkert jag känner mig lite lättare om själen om jag gör något åt den bördan, fast jag har inte riktigt kommit dit än. Jag vet också att jag har alldeles underbara mocca-koppar ståendes på vinden som jag fick av en tant när jag var liten flicka. Vad gör de på vinden? Kanske gör de sig bättre i vitrinskåpet? De kanske t.o.m kan bli använda någon gång.
Det ska bli ett mantra. Det jag har ska vara föremål som kan användas. Kan det inte det av mig kanske någon annan vill och kan. Och går inte heller det kanske de ändå inte ska stå här och bli en börda för mig?
söndag 4 april 2010
Våren ligger faktiskt i luften nu!
Det är så konstigt när man går och väntar och längtar efter något, så plötsligt finns det där utan att man egentligen kan säga när det startade! Det är det som är så fantastiskt och härligt med vädret och årstidernas växlingar, som vi ju ibland verkligen får känna av i norden. Jag älskar dessa förändringar, brytningarna mellan vinter/vår och sommar/höst, höst/vinter. Det ligger som en spänning i luften att något sker. Och när våren ligger i luften signalerar det aktivitet, pånyttfödelse, återuppståndelse och evigt liv för mig, allt igenom positivt!
När det porlar i dikena, en krokus tittar fram, solen bryter sig igenom molntäcket, men även när regnet skvalar och vädret spelar oss ett aprilskämt med hagel, det är vår för mig!
det är också vår när ungdomar med volvo brölar utanför en bensinstation, man ser att skinnvästar och jeansvästar åkt på, snuset hänger ner på tungan och parningstjuten stiger;-) det är jag inte lika road av och ser kanske inte enbart det positiva med det, men trots allt, det är vårtecken i en småstad:-)
Hemma är det ett vårtecken när man ser alla vinterkläder, stövlar, vantar och mössor som en extra onödig belastning för hallen, något som bara tar plats! Tänk vad skönt det är när de åker upp på vinden igen!
Det är också ett vårtecken hemma när man ser dammlagret på tv:n och solket på rutorna, inte lika kul, men ack vilken känsla när man tagit bort det, det är som att rensa bort ett lager damm ur sin egen själ och plötsligt är man fri att andas och ta nya tag igen:-)
Våren är härlig, en möjligheternas tid! Fåglarna och djuren som startar om, sätter bon på nytt, ungar som kläks och föds, insekter som vaknar ur vinterdvala..Tänk vilket fantastiskt kretslopp vi ändå lever i! Tänk att få vara en del, en väldigt liten del, av det stora kretsloppet:-)
lördag 3 april 2010
GLAD PÅSK
på er alla både lediga o arbetande!
Själv jobbar jag hela påsk, men det är inte fy skam det heller, hellre arbetande än arbetssökande, och med så trevliga arbetsuppgifter som man har en påskhelg på mitt jobb så ska man inte klaga:-)
Påskmiddag både hemma och på jobbet avklarat - check.
Äggpromenad - check.
Påskbrev med tillhörande utdelning (obs inte att förglömma påklädning och sminkning av små häxor o gubbar) - check!
Återstår av denna påsk: 2 dagars jobb och en kväll med dans (på arbetstid.)
Ok, inte en helt fel påsk med andra ord!
Hoppas nu bara att folk har vett att strunta i eventuella smällare och fyrverkerier i kväll, för fåglarnas och hundarnas skull.
Kram på er!
på er alla både lediga o arbetande!
Själv jobbar jag hela påsk, men det är inte fy skam det heller, hellre arbetande än arbetssökande, och med så trevliga arbetsuppgifter som man har en påskhelg på mitt jobb så ska man inte klaga:-)
Påskmiddag både hemma och på jobbet avklarat - check.
Äggpromenad - check.
Påskbrev med tillhörande utdelning (obs inte att förglömma påklädning och sminkning av små häxor o gubbar) - check!
Återstår av denna påsk: 2 dagars jobb och en kväll med dans (på arbetstid.)
Ok, inte en helt fel påsk med andra ord!
Hoppas nu bara att folk har vett att strunta i eventuella smällare och fyrverkerier i kväll, för fåglarnas och hundarnas skull.
Kram på er!
torsdag 1 april 2010
Om autism:
Ett tydliggörande hjälpmedel för en person med autism är som ett par glasögon för en person med synfel.
Bara för att jag haft glasögon i 10 - 15 år betyder inte det att jag kan lära mig se bra, och att jag därför en dag borde prova utan för att jag borde lärt mig att kunna se nu efter alla dessa åren.
Hjälpmedel för en person med autism, som tex tydliggjorda rum, scheman och struktur, är inte att förringa, ta ifrån eller "gå tillbaka".
Om jag går utan mina glasögon så ser jag till viss del. Jag kan ta mig från punkt a till b, kanske inte med bil men gåendes, men jag förbrukar mer energi åt att försöka tolka och se vägen under tiden. Jag är definitvt mer trött när jag kommer fram än vad jag hade varit med glasögonen. Att jämföra med en person med högfungerande autism med kontra utan rätt hjälpmedel.
Ett tydliggörande hjälpmedel för en person med autism är som ett par glasögon för en person med synfel.
Bara för att jag haft glasögon i 10 - 15 år betyder inte det att jag kan lära mig se bra, och att jag därför en dag borde prova utan för att jag borde lärt mig att kunna se nu efter alla dessa åren.
Hjälpmedel för en person med autism, som tex tydliggjorda rum, scheman och struktur, är inte att förringa, ta ifrån eller "gå tillbaka".
Om jag går utan mina glasögon så ser jag till viss del. Jag kan ta mig från punkt a till b, kanske inte med bil men gåendes, men jag förbrukar mer energi åt att försöka tolka och se vägen under tiden. Jag är definitvt mer trött när jag kommer fram än vad jag hade varit med glasögonen. Att jämföra med en person med högfungerande autism med kontra utan rätt hjälpmedel.
onsdag 31 mars 2010
Nu är det snart påsk, och äntligen kan vi se att vintern tar sin sista suck i en blöt vattenpöl. Aldrig har väl regnet och vätan varit mer efterlängtad, i alla fall känns det så när man ser Kung Bore flyta bort:-)
Somliga ska vara lediga lite extra när det är påsk, och somliga ska inhåva lite storhelgsersättning. Hur det än ser ut för Dig hoppas jag påsken blir bra!
Somliga ska tänka lite extra på Jesus och hans lidande när han vandrade här på Jorden, eller på gudomligheten att han tog våra bördor på sina axlar och dog för våra synders skull.
Somliga ska bara äta lite extra godis och god mat.
Hur det än ser ut kan man åtminstone glädja sig åt att ha förmånen att välja, om man nu som jag bor i sverige, har tak över huvudet och mat på bordet, kanske även barn som glädjer sig åt att få ett tillfälle att klä ut sig och stoppa munnen full av gott.:-)
Alla har inte möjligheten åt att hinna/kunna glädja sig åt vårens knoppar eller har inte råd med lite extra god mat och godis över påsk. Alla har inte tak över huvudet. Och somliga får påsken likväl som alla andra dagar kämpa för att överleva, på ett eller annat sätt.
Så när vi sitter där och njuter, sänd en tanke för alla dem. För kanske skapar det en positiv energi i universum, och kanske slår tanken tillbaka till dig så att Du gör nåt mer aktivt än bara en tanke!
Till er Alla: En God och Glad Påsk!
En sådan här fjäril fick jag till mig under en healing, av en person som ville visa mig den. Undrar hur vanligt det är att se en sådan här fullvuxen i mars månad i Sverige? De invandrar tydligen från medelhavsländerna till b.la norden under sommaren. Jag tog den som en positiv gest och varm tanke från någon som ville göra mig glad!
Sen är det inte att förglömma vad en fjäril står för...Utveckling, förnyelse, pånyttfödelse, nystart....
Vad skrivandet gör för mig..
Det är så underbart att börja skriva igen. Har alltid sett mig som en människa som uttrycker mig hellre via penna än mun, men tiden frö att sitta med ett block och ett blyert har gått mig förbi, och det tidevarvet har nog mer eller mindre försvunnit till förmån för cybervärlden och teknik, om man bortser från enstaka människor som tex gouillo som fortfarande envist hänger fast vid en gammal skrivmaskin. Eller var det Lundell? Nå, för min del har jag nog insett att jag lever i denna tidsålder iaf. Och den passar mig bra! Jag kan ta ett ryck vid tangentbordet under en kaffeslurk innan något annat kallar på min uppmärksamhet. Och tänk så praktiskt att bara stänga ner locket på den lilla bärbara;-) Nästan så man kan tro att det man skriver här stannar här;-) För att det går ut våglängder från min lilla grej som sprider sig i rätt frekvens för att hamna och dyka upp i vilken apparat som helst vart som helst, det är nästan smått gudomligt och liiite för abstrakt. För mig iaf.
Men det är ju inte bara det skrivna ordet över nätet som sprids ut över en frekvens och ger signaler tillbaka till mottagaren. Det är egentligen ingen ny "teknik" även om människan lyckats få ned den i små små apparater. För vi sänder ut signaler hela tiden. Vi signalerar hur vi mår, om vi vill ha kontakt, eller be någon piss-of. Och vi får hela tiden signaler tillbaka, även på sånt vi inte visste att vi sände ut. är inte det fanstastiskt?! Och om man då tänker sig att man kan göra detta över datorer och mellan människor eller från människor till djur, då är vi inte långt undan att börja prata om kosmisk energi och karma. Vi får tillbaka vad vi förtjänar, på ett eller annat sätt....någon gång kommer alltid energin tillbaka till sändaren, som en bumerang.
Så get out there and spread the love so the love can catch you <3 <3 <3
Men det är ju inte bara det skrivna ordet över nätet som sprids ut över en frekvens och ger signaler tillbaka till mottagaren. Det är egentligen ingen ny "teknik" även om människan lyckats få ned den i små små apparater. För vi sänder ut signaler hela tiden. Vi signalerar hur vi mår, om vi vill ha kontakt, eller be någon piss-of. Och vi får hela tiden signaler tillbaka, även på sånt vi inte visste att vi sände ut. är inte det fanstastiskt?! Och om man då tänker sig att man kan göra detta över datorer och mellan människor eller från människor till djur, då är vi inte långt undan att börja prata om kosmisk energi och karma. Vi får tillbaka vad vi förtjänar, på ett eller annat sätt....någon gång kommer alltid energin tillbaka till sändaren, som en bumerang.
Så get out there and spread the love so the love can catch you <3 <3 <3
tisdag 30 mars 2010
Fortfarande facket.
Nejdå det är inte allena dåligt med fackförbund. Naturligtvis är det bra för arbetsgivare att ha en motpol, liksom det i alla samtal och diskussioner krävs att någon står på den andra sidan och för den andra åsikten för att något ska drivas framåt, sättas i rörelse och utvecklas. Jag är för att vi alla har olika åsikter.
MEN jag är inte för när facket ställer till bekymmer som i slutändan, som i vård och omsorg, främst faktiskt drabbar de som arbetsgivaren (kommunal eller privat) har satt personal att ta hand om. För patienter, vårdtagare, brukare eller boenden har sällan ett eget fackförbund att vända sig till.
På mitt arbete i norge får nu vi arbetstagare ställa oss på vår arbetsgivare sida MOT facket (som ju vill driva en fråga FÖR oss), därför att vi kan se vad som är det ultimata för vår vårdtagare. Ändå ställer sig facket emot. För att, tror jag, facket önskar mer i lön åt oss personal. Men vi tackar nej till det. För vi vet vad som är bäst i vår arbetssituation. Och att då inte facket viker sig, det finner jag märkligt.
Eller inom nedskärningar, som är vanliga nu, inom kommunal regi. Att inte undantag görs i högre grad. Att inte kompetens går före arbetade år. Summa summarum. Utbilda outbildad personal ÄR dyrare än att behålla utbildad. Och ett konstigt sätt att tänka, när inte utbildning och kompetens inom vården går före. Inom industrin är det så att har någon lärt sig måla en grej, eller slipa en grej eller nåt annat på en maskin, så får han eller hon gå före las-listan när det blir frågan om arbetsbrist eller nedskärningar. Att inte samma sak gäller om man jobbar med människor, vad betyder det? Jag är rädd att det betyder något för vår människosyn. Men jag vill inte påstå att det är så.
Det var det.
MEN jag är inte för när facket ställer till bekymmer som i slutändan, som i vård och omsorg, främst faktiskt drabbar de som arbetsgivaren (kommunal eller privat) har satt personal att ta hand om. För patienter, vårdtagare, brukare eller boenden har sällan ett eget fackförbund att vända sig till.
På mitt arbete i norge får nu vi arbetstagare ställa oss på vår arbetsgivare sida MOT facket (som ju vill driva en fråga FÖR oss), därför att vi kan se vad som är det ultimata för vår vårdtagare. Ändå ställer sig facket emot. För att, tror jag, facket önskar mer i lön åt oss personal. Men vi tackar nej till det. För vi vet vad som är bäst i vår arbetssituation. Och att då inte facket viker sig, det finner jag märkligt.
Eller inom nedskärningar, som är vanliga nu, inom kommunal regi. Att inte undantag görs i högre grad. Att inte kompetens går före arbetade år. Summa summarum. Utbilda outbildad personal ÄR dyrare än att behålla utbildad. Och ett konstigt sätt att tänka, när inte utbildning och kompetens inom vården går före. Inom industrin är det så att har någon lärt sig måla en grej, eller slipa en grej eller nåt annat på en maskin, så får han eller hon gå före las-listan när det blir frågan om arbetsbrist eller nedskärningar. Att inte samma sak gäller om man jobbar med människor, vad betyder det? Jag är rädd att det betyder något för vår människosyn. Men jag vill inte påstå att det är så.
Det var det.
Jag skrev i starten att jag tyckte facebookforumet blivit för trångt. Nej så stor är jag inte, inte lilla jag;-) Men ibland kan mina tankar och omvärldens påverkan vara för stor. Ibland vill jag skriva mer, berätta mer. Och kanske är en blogg ett redskap för det likväl som massmedia.
För jag blir så FÖRBANNAD på en del på politik!! Läs om hur fackförbundet kommunal står upp för sina medlemmar, en personalgrupp i Torsby, som, åtminstone enligt offentlig information, har kränkt brukare i en gruppbostad, på flera sätt b.la sexuellet och genom att skrämmas med en liemansutklädnad!! Ska de ha rätt att få jobba kvar och fortsätta kränka, skrämma och skada de människor som de av samhället är satta att värna och vårda????? Enligt fackförbundet kommunal ska de få göra det. För de (personalen) mår dåligt. Och de har rätt till en anställning. Las och anställningsskydd har gått för långt när den rätten går före Lagen om Stöd och Service för människor med särskilda behov.
Precis som nedskärningar och besparingar har gått för långt när de drabbar de människor som inte har något annat val än att underkasta sig samhällets hjälp.
En grupp likväl som ett samhälle är aldrig starkare än dess svagaste länk. Och ett samhälle som förstör de som de ska vårda är inget samhälle värt namnet.
Bort med kommunal. Eventuellt bort med alla fackliga förbund och laslistor. Låt rätt person vara på rätt plats. Och ge pengar till verksamheter inom vård och omsorg. För det kommer även ekonomiskt att löna sig. Den som är sjuk eller funktionshindrad och som utan kramp får sina rättigheter tillgodosedda, den vård och rehabilitering den behöver, oavsett om det är västerländs snäv medicinbehandling, rehabiliteringsridning, akupunktur elelr taktil stimulering, kommer att må bättre, kunna ge mer tillbaka till samhället och därigenom inte längre bli en tärande resurs.
Tack för mig!
För jag blir så FÖRBANNAD på en del på politik!! Läs om hur fackförbundet kommunal står upp för sina medlemmar, en personalgrupp i Torsby, som, åtminstone enligt offentlig information, har kränkt brukare i en gruppbostad, på flera sätt b.la sexuellet och genom att skrämmas med en liemansutklädnad!! Ska de ha rätt att få jobba kvar och fortsätta kränka, skrämma och skada de människor som de av samhället är satta att värna och vårda????? Enligt fackförbundet kommunal ska de få göra det. För de (personalen) mår dåligt. Och de har rätt till en anställning. Las och anställningsskydd har gått för långt när den rätten går före Lagen om Stöd och Service för människor med särskilda behov.
Precis som nedskärningar och besparingar har gått för långt när de drabbar de människor som inte har något annat val än att underkasta sig samhällets hjälp.
En grupp likväl som ett samhälle är aldrig starkare än dess svagaste länk. Och ett samhälle som förstör de som de ska vårda är inget samhälle värt namnet.
Bort med kommunal. Eventuellt bort med alla fackliga förbund och laslistor. Låt rätt person vara på rätt plats. Och ge pengar till verksamheter inom vård och omsorg. För det kommer även ekonomiskt att löna sig. Den som är sjuk eller funktionshindrad och som utan kramp får sina rättigheter tillgodosedda, den vård och rehabilitering den behöver, oavsett om det är västerländs snäv medicinbehandling, rehabiliteringsridning, akupunktur elelr taktil stimulering, kommer att må bättre, kunna ge mer tillbaka till samhället och därigenom inte längre bli en tärande resurs.
Tack för mig!
I söndags var jag på en kurs. En kurs i personlig utveckling och mediumskap. Det visste jag inte att jag skulle hamna på! Eller rättare sagt, där hade jag nog kunnat befinna mig för 15 år sedan. Och vid ett par tillfällen däremellan. Men inte alls vid andra tillfällen. Hur som så ledde livet mig dit, och det är jag tacksam för, oavsett hur det kommer utvecklas. Vi ska ta tillvaro på de möjligheter som livet erbjuder oss! Och råkar vi inte ha möjlighet att genomföra de just då så var det nog heller inte meningen att vi skulle göra dem, just då. Hjulen och kretsloppet snurrar runt runt, och somligt har vi kontroll över och somligt inte. Så är det bara.
I alla fall hamnade jag där då i söndags. Och jag ska gå vidare under årets gång. Vad det leder till vet jag inte, men jag hoppas jag lär mig mer om mig själv och om andra. Och det är inte fel om jag lär mig mer om andevärlden heller:-)
I alla fall hamnade jag där då i söndags. Och jag ska gå vidare under årets gång. Vad det leder till vet jag inte, men jag hoppas jag lär mig mer om mig själv och om andra. Och det är inte fel om jag lär mig mer om andevärlden heller:-)
Varför är jag här?
Så har jag kommit hit, där så många andra människor befinner sig. Jag har startat en blogg. En bebisblogg. Den ser inte mycket ut för världen än, men så är den bara en liten vrå också. Än så länge iaf. Vi får se.
Tyckte inte jag hade mycket i bloggosfären att göra, så många andra är ju redan är, och inte orkar jag läsa alla tråkiga dagboksanteckningar om konsum, porslin, frissan, apoteket heller. Men däremot verkar jag aktivt på nätet och i riktiga livet på andra sätt. Genom att läsa medier vilja veta mer och ha åsikter om ditten och datten som sker runt omkring oss. Och även visa en del på facebook. Så plötsligt kändes fb-forumet för trångt för att föra fram allt jag vill ha sagt! Plötsligt ville jag säga så mycket. Så nu står jag här med en bebisblogg. Och vi får väl se hur långt den växer.
Tyckte inte jag hade mycket i bloggosfären att göra, så många andra är ju redan är, och inte orkar jag läsa alla tråkiga dagboksanteckningar om konsum, porslin, frissan, apoteket heller. Men däremot verkar jag aktivt på nätet och i riktiga livet på andra sätt. Genom att läsa medier vilja veta mer och ha åsikter om ditten och datten som sker runt omkring oss. Och även visa en del på facebook. Så plötsligt kändes fb-forumet för trångt för att föra fram allt jag vill ha sagt! Plötsligt ville jag säga så mycket. Så nu står jag här med en bebisblogg. Och vi får väl se hur långt den växer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
