Vad skrivandet gör för mig..

Det är så underbart att börja skriva igen. Har alltid sett mig som en människa som uttrycker mig hellre via penna än mun, men tiden frö att sitta med ett block och ett blyert har gått mig förbi, och det tidevarvet har nog mer eller mindre försvunnit till förmån för cybervärlden och teknik, om man bortser från enstaka människor som tex gouillo som fortfarande envist hänger fast vid en gammal skrivmaskin. Eller var det Lundell? Nå, för min del har jag nog insett att jag lever i denna tidsålder iaf. Och den passar mig bra! Jag kan ta ett ryck vid tangentbordet under en kaffeslurk innan något annat kallar på min uppmärksamhet. Och tänk så praktiskt att bara stänga ner locket på den lilla bärbara;-) Nästan så man kan tro att det man skriver här stannar här;-) För att det går ut våglängder från min lilla grej som sprider sig i rätt frekvens för att hamna och dyka upp i vilken apparat som helst vart som helst, det är nästan smått gudomligt och liiite för abstrakt. För mig iaf.

Men det är ju inte bara det skrivna ordet över nätet som sprids ut över en frekvens och ger signaler tillbaka till mottagaren. Det är egentligen ingen ny "teknik" även om människan lyckats få ned den i små små apparater. För vi sänder ut signaler hela tiden. Vi signalerar hur vi mår, om vi vill ha kontakt, eller be någon piss-of. Och vi får hela tiden signaler tillbaka, även på sånt vi inte visste att vi sände ut. är inte det fanstastiskt?! Och om man då tänker sig att man kan göra detta över datorer och mellan människor eller från människor till djur, då är vi inte långt undan att börja prata om kosmisk energi och karma. Vi får tillbaka vad vi förtjänar, på ett eller annat sätt....någon gång kommer alltid energin tillbaka till sändaren, som en bumerang.

Så get out there and spread the love so the love can catch you <3 <3 <3