Med mörkret kommer smärtan
som strålar ut så uppenbart
Med mörkret kommer smärtan
som ovisshet av okunskap

Ttglade känslor, fasthållna inombords

bryts loss, som ett fartyg på stormigt hav,
likt grenen om bryts
av vindens pilar,
och blomsterknoppen som böjer sig
för högre makter
Så står vi ändå där
mitt i en orkan
och tror oss vara starka
För blunda kan vi.
Men vad händer
när vi sluter våra ögon?

Bara det godaste goda
mjukaste mjukt
vänast av det väna
och rent som klart,
kallt rinnande bäckvatten
sprungen som magi
ur en uråldrig klippskreva
av det berg som en gång fanns
Önskar jag dig.

Drömmar och tankar
förhoppningar och sprakande gnista
som faller från elden bort
men lever helt av egen kraft,
så liten och skör
så mäktig och förtärande.

Som grusas och trampas ned,
ett stoft man tror sig dör
men som reser sig och växer igen
upp ur ogynnsam mark
i sin egen samlade livskraft.
Önskar jag dig.

Dikt

Så stilla smekning mot min kind
känslor genom fem fingertoppar
som strömmar värme från din hud till min
som säger mer än jag nånsin trott
som betyder mer än nåt annat gjort
som stillar, släcker och värmer
utan att flamma och förtära
Bara den ljumma bris
nästan så lätt och liten
att den kan rymmas i ett skrin
i ett hemligt rum
förseglad
föralltid